PUNKT

En liten fågel viskade att det är en ny blogg påväg, nej faktiskt är den redan fixad och jag kommer inte länka den här. Det blir ju ingen mer pickpack på ett tag, jag har satt mina fötter i jorden och stannar.


WAITING OUTSIDE THE LINES


ONSDAG

Denna veckan arbetar jag på förskola, Kungsfågeln. Back in to bussiness. Det är skönt att skamsen och skulden lägger sig ett tag, att pengar kommer att rulla in och händerna är sysselsatta. Vid dagens slut och eftermiddagens mörker ter sig så är jag alldeles sliten. Batterierna är slut och jag somnar vid nio.

Annars är det lugnt.



VÅR & SOMMAR



Snön leker inte med min inspiration. Men vore jag rik, eller bara medelmåttig, då hade jag handlat något från H&M katalogen.

FREDAG



Idag rensar jag garderoberna, lagar kläder och syr nya.
Imorgon är det lördag, wihio, och jag ska träna,
äta middag och gå på bio med vännerna.
Det känns bra, underbart faktiskt.

LIGHTS



Jag har på mig träningskläder, om 20 minuter står Karin och bilen utanför.
Det känns skönt. Sen blir det en laxfilé eller kycklingfilé och en halv avokado
med keso. Jag försöker puscha mig själv så mycket som det bara går.

FRUSTRERAD

Det var idag jag förstod. En utav min bästa vän flyttar bort. Den andra är redan borta. Jag är som en silverfisk, slingrar min tätt inpå någon och gömmer mig där. Det blir ensamt (ensamast) när hon åker. Jag inser det nu. Jag har en självisk stund då jag är så förbannat arg, jag vill också ha lägenhet på esplanaden, vara lycklig och åka utomlands, bli stor och klara mig själv, vilja göra saker, leva och ha "carpe diem" som favorit.

Men just nu kan jag bara "ta en dag i taget".




FÖRSTA MÅNDAGEN

Så var spektaklet över. Ett nytt år. Nyår var en lång historia med bra vänner. Jag tömde magen innan jag gick och la mig och dagen spenderade jag i morgonrock under täcket. Det finns saker som är överskattat, att fira ett nytt år är något av dem, men denna var mer spännande än vanligt.

Nu är det rätt tyst, jag gör inte så mycket. Jag har ont i en ny kroppsdel varje dag, nästan. Jag har tejpat fast två lappar inne i köksskåpet, jag ska vara duktig flicka och äntligen bli smal. På riktigt. Annars är det rätt tomt.


CHANGE

Ett nytt år. För ett år sedan var jag "arbetssökande", "mellan två jobb" - men mest av allt arbetslös. Jag var hopplöst arbetslöst till jag snubblade på ett bananskal och gled enda till fina Danderyd i Stockholm. Jag blev mamma på heltid åt en bebis och ett småbarn. Tvättade, lagade, diskade, dammsög, torkade, bakade, hämtade, lämnade, jag gjorde allt en hemmafru gör. Jag lämnade Kalmarlivet långt bakom mig och fick något eget samtidigt som jag tog emot någon annans.

Sommaren kom och jag var överallt. Skåne, Kalmar, Gotland och tillbaka till Stockholm.

I all stress började jag skolan. Konstvetenskap på Stockholms Universitet, som var något för mig. Det var innan tentan det brakade lite, och jag landade på jorden igen och såg sanningen. Jag måste hem, till min familj, till äkta vänner. I två hela helger pluggade jag konstant, besluten att klara mig.

Har man bestämt sig, så blir det så. Jag klarade tentan med ett D. Jag började säga hejdå till det liv jag byggt upp, åt vänner jag funnit, åt en stad jag älskade, åt barn som snart kändes som mina biologiska. Men jag sa hej till något större.

Det blir aldrig som man vill, som man tänkt sig. Alla säger att jag ska vara nöjd över Stockholm, jag undrar varje gång varför de säger så. Jag är nöjd. Jag har inte misslyckats. Detta kapitletet har varit mest spännande i hela boken. Fullt med känslor, mycket sorg - men även mycket kärlek. Jag må vara ett svart får, men jag antar att någon måste få ta rollen. Jag ska bättra mig - det är väl det ett nytt år är till för. Förändring.


ATT KLAGA PÅ ATT NÅGON ANNAN KLAGAR

En bekant klagar på att andra klagar, för att hon själv är medveten om att hon har det sämre själv. Vilket hon också påpekar i sin status på socialnätverket facebook - "Det finns alltid andra som har det värre än du själv..". När får man lov att klaga? När man fått en sticka i fingret? När man brytit benet? När man fått obotlig cancer? Försvenskad är vad det är. Man ska inte klaga, för det finns små stackas barn i Afrika som alltid har det miljoner gånger sämre. Så när får man lov att klaga?

Jag har blivit uppfostrad att man inte ska klaga, utan se det som är bra, för vi har det bra. Men att ibland få ge några ord på det man inte har, på det som saknas, på det som är dåligt, det är bara mänskligt. Vi vill alltid ha det bättre, vi vill alltid ha mer. Att klaga till viss mån kan vara rätt hälsosamt, att få sätta ord på lite känslor så att man senare kan gå vidare.

"Ta tag i allt det jobbiga nu och sedan är allt över" och visst har hon rätt, men inte alltid det är lätt - ja det vet hon ju själv, alldeles för mycket, vilket gör att meningen inte får någon betydelse i mina ögon.

Det kommer alltid finnas människor som har det sämre, som det är mer synd om - ha empati för dem, men ha även lite till dig själv om du nu förtjänar det.



BÄSTA JULKLAPPEN



Rosa Hello Kitty hörlurar. De svarta conversen är nr två på listan över lyckade julklappar år 2010.

JULAFTON


CHRISTMAS TREE


MÅNDAG

Vid 9.00 kommer moster förbi med vovven,
vi tar en promenad ut till Stensö.
Efteråt bjuder hon på god frukost.
Jag väcker lillebror och vi åker buss in till stan.
Det tar lillebror 5 minuter, första affären för att
hitta det han vill ha. Efter yttligare 10 är vi klara
med allt vi åkte till stan för.
Smidigt och effektiv är bara brossan när det
gäller shoppning.

Vi får vänta 45 minuter på bussen som ska ta oss hem.

Nu tittar jag på små dokumentärer på youtube,
med siameser, barn utan ansikten och massa konstigt.
Världen är bra konstig.

LUGNET FÖRE STORMEN

Ibland känner jag att jag har rätten att känna frustration
och ilska. Det är så ofta jag känner sorg.
Jag har blivit så känslig, så grätfärdig.
Tårkanelerna slutade fungera någon gång när jag passerade 16.
Nu får Disney en tår, jag lämnar en till katten, en framför datan.
Bra, ja, kanske, men jag gillade bättre när jag var inåtvänd och förnekande.

Så mycket enklare, så mycket enklare att vara ensam.
Vädret följer mitt hjärta, det är snöstorm.
Det är så stor skillnad på lycklig och olycklig,
det blir så stora hopp. Det tar energi.
Ena sekunden är det lugn och fridfullt,
andra är det storm.

Nej, jag känner ingen frustration. Det är rätt tomt.






RSS 2.0